VFU

Innan VFU: n hade vi en dag uppe i bildsalen med Marie Lundgren och Christina rask Svensson då det fanns möjlighet till att få respons på sina idéer, få tips på didaktiskt material samt börja tillverka sitt material. Inför den dagen hade jag med mig tankar och idéer på vad, hur, varför och vad syftet med mitt didaktiska material skulle vara. Jag visste vad jag ville göra, jag visste vad syftet med mitt material skulle vara men jag var lite osäker på hur jag skulle gå tillväga för att tillverka det, jag gick till Christina både för att få inspiration och även berätta om mina idéer kring materialet. Eftersom jag tycker om spel hade jag tankar och idéer på hur det skulle vara och se ut som exempelvis en stor spelplan på golvet, tärning, barnen skulle vara spelpjäser och jag hade även tänkt att barnen skulle få hjälpa mig att utveckla spelet utifrån deras intresse, utifrån något som de fastnat för i boken vem sänkte båten Jag berättade mina idéer för henne och hon gav mig tips på hur jag kunde göra. Efter att jag hade pratat med Christina gick jag till Mats för att rådfråga honom och efter ett samtal med honom visste jag hur jag skulle göra. Jag gick sedan upp till bildsalen och plockade med mig material hem som exempelvis tyg och kardborreband.

 

Efter att jag har genomfört första dagen på VFU: n satte jag och min handledare oss och började planera temat, upplägget, när och hur jag skulle komma in med mitt didaktiska material. Jag hade gjort en momentplanering som jag visade för min handledare och jag berättade även om mina tankar och idéer kring spelet. Jag berättade också för henne att eftersom jag visste deras tema lånade jag boken vem sänkte båten på biblioteket för att få en uppfattning vad boken handlar om samt få inspiration och idéer på vad jag skulle kunna ha med i didaktiska materialet.

 Enligt Bjørndal (2005, s.15) är didaktik kopplat till planering, anpassning, genomförande och utvärdering av undervisning, det är den pedagogiska verksamhetens vad och hur. Det handlar om att man ska förhålla sig till tre grundläggande frågor som rör undervisning och handledning, vad, hur och varför.

Vi pratade och kom överens om att jag skulle genomföra mitt didaktiska material med fyra stycken barn, två killar och två tjejer. Jag valde barn som jag tror skulle fungera och samarbeta bra tillsammans utifrån egen vetskap men jag lyssnade också på vad handledaren hade sagt. Sedan skulle dessa barn hjälpa mig att utveckla spelet utifrån boken vem sänkte båten, något som det tyckte var intressant från boken. Jag och min handledare kom överens om att vi behövde vara i ett rum där vi kunde spela och arbeta ostört och i brist på rum fick vi vara i målarrummet. Det är ett rum som många passerar igenom men man kunde stänga dörrarna till rummet så att barnen inte distraherades utav ljud.

 

Till första gången hade jag gjort min spelmatta och på den finns det en spelplan som består av olika geometriska former som exempelvis cirkel, triangel, fyrkant, rektangel och femhörning med siffror på från ett till 6 fästa med självhäftande kardborreband och Kardborreband på mattan. På de sex olika geometriska formerna är det djuren från boken med olika faktafrågor som har med djurens vikt och längd att göra, det finns även olika uppdrag som är kopplade till djuren. På de geometriska formerna finns det även frågor som baseras utifrån bokens innehåll. Då blir det även läsförståelse för barnen för då fick de fundera över vad som hände i boken och som pedagog får man se om de fått en förståelse för vad boken handlar om. Till första gången plockade jag ut djur, fakta och uppdrag utifrån vad jag tyckte kändes bra för att jag inte hade en aning om på vilken kunskapsnivå de befann sig.

 

Först var min tanke med mattan att barnen skulle kunna bygga olika figurer på den med hjälp utav formerna men så blev inte fallet. Mitt syfte med att skapa en spelmatta var att jag ville att barnen skulle få kunskap om de olika djuren, få med temat som de arbeta med, matematik som exempelvis de olika geometriska formerna, räkning, att samtala och lösa problem tillsammans i form av uppdrag, språk i form av fakta om de olika djuren, delaktighet genom att barnen får komma med egna reflektioner och tankar på vad de vill ha med i spelet, barnen får skapa egna bilder i huvudet på hur de vill att spelmattan ska formas och se ut.

 

 

 Enligt Solem och Reikerås (2004, s. 20) hjälper kunskaper om de matematiska ämnena och de matematiska aktiviteterna oss att se och utmana barns matematik. Vi skaffar oss en kompetens som gör att vi kan möta barn med ett aktivt intresse, uppmuntra dem och underlätta deras utveckling.

Genom att göra en spelmatta och utgå från ett tema få du med läroplanens alla olika delar och du får med de olika delarna från kursen som exempelvis matematik, språk, bild och estetik då barnen visualiserar och skapar egna bilder i huvudet på hur mattan kan se ut.

 

 Först introducerade vi temat för barnen genom att min handledare läste för barnen två gånger, första gången visade hon sagan med hjälp utav rekvisita exempelvis djuren och båten. Sedan läste hon den ordentligt en gång. Det var två barn som inte var närvarande när vi satte igång temat. Jag fick därför introducera temat för dem dagen efter genom att vi satte oss i ett annat rum, jag använde rekvisita första gången jag läste boken, sedan läste jag den ordentligt den andra gången.

Utifrån min momentplanering som jag gjorde inför första tillfälle så var mina tankar och mitt syfte med mitt didaktiska material att barnen skulle få vara kreativa i sitt skapande och utveckla deras tankar och idéer vidare vad gäller spelet. Det är viktigt att få med deras intresse om något i boken, att barnens tankar synliggörs i spelet. I läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011(Lgr 11, s. 13) redogörs det för under mål att skolan ska ansvara för att varje elev kan lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt sätt. I Lgr 11 (2011, s.14) står det under riktlinjer att läraren ska ge utrymme för elevens förmåga att själv skapa och använda olika uttrycksmedel.

Jag tänkte efter vilka som kunde tänkas att samarbeta ihop och fungera bra ihop efter vad min handledare gett mig för tips. Innan barnen har fått testa spelet har jag börjat med att presentera och visa hur spelet går till och vilka regler som gäller. Sedan har barnen fått spela spelet och testa frågorna och uppdragen. Medan de har spelat eller arbetat med problemlösning i form av uppdrag har jag frågat varje barn, vad de vill ha med i spelet, vad de tycker ska vara med, om det finns det något i boken som han eller hon blev intresserad av som barnet vill ha med i spelet. Några saker som de ville utveckla i spelet var att det skulle vara mer frågor, mer gåtor, lite mer frågor som exempelvis vad en kossa väger, vad var och en utav djuren väger, vad alla djuren väger ihop, hur grisen kan se ut när den är sur och hur ser kossan ut när den hoppar hage.

Under min andra vecka i Förskoleklass ville jag och kände att det fanns utrymme till att välja ytterligare fyra stycken barn som skulle få utveckla spelet tillsammans. Jag ville göra det en andra gång på grund utav att jag tyckte att det gick bra första gången och jag hade ändrat frågorna efter barnens tyckande om frågorna och spelet, men jag hade inte gjort någon momentplanering. När barnen hade utvecklat spelet en andra gång hade jag gjort ett eget memory utifrån boken med bilder och ord då barnen skulle koppla ihop ordet med bilden. Det är något som jag kommit på och utvecklat utifrån barnens intresse, för jag har observerat att de gillar att spela och är intresserade av bokstäver. När jag tillsammans med barnen har haft didaktiska materialet det båda gångerna har vi hållit på i cirka 45 minuter per gång och det har känts som att tiden har räckt till.

 

Efter att jag hade genomfört utvecklingen utav spelmattan första gången granskade jag mig själv över vad jag gjorde bra, mindre bra och vad jag kunde gjort bättre till nästa gång. Det som jag kom fram till i min granskning angående att leda en mindre grupp med barn i att utveckla spelmattan var att jag var väldigt tydlig, strukturerad, informerade på ett förståeligt sätt som gjorde att barnen förstod hur de skulle göra. Jag kände mig väldigt bra förberedd för jag övade på min 6 åring hemma innan så att jag skulle känna mig tryggare i rollen av att leda en grupp med barn. Jag visade på ett tydligt ledarskap, jag sade ifrån när de inte lyssnade, jag hjälpte dem när de inte förstod hur de skulle göra. Jag förklarade på ett tydligt sätt och visade hur barnen skulle spela spelet. Det som jag även kunde gjort bättre var att jag kunde tagit med djuren för barnen efterfrågade de vid ett uppdrag när de skulle väga och frågade om vi kunde hämta djuren så att vi kan väga dem. Jag reflekterade även över om gruppen var en bra konstellation eller inte. Innan jag skulle välja vilka barn som skulle få vara med och utveckla spelet var jag lite osäker på vilka barn som går bra ihop och vilka som inte riktigt går ihop. Men efter första gången tycker jag att de fungerade bra tillsammans, de samarbetade bra ihop. Det kändes som att det fungerade bättre den första gången för att då fanns det ingen tjej eller kille som tog över och bestämde. Det är för att jag inte känner barnen bra, jag saknar kunskap om vilka barn som fungerar bättre med varandra.

 Det kändes som att de didaktiska material jag gjort var uppskattat, jag fråga efter att det var slut hur det tyckte att spelet var och alla sa att det var roligt med allt, jättebra men att frågorna var för lätta, de vill ha lite svårare frågor. Efter att jag hade tittat på deras svar om vad de ville ha med i spelet ändrade jag om frågorna så att de blev svårare, mer uppdrag som exempelvis att väga djuren, väga föremål som väger lika mycket som djuren, väga tunga och lätta saker mot varandra, mäta hur långt de kunde hoppa. Enligt Solem och Reikerås (2004, s. 327) skaffar sig barn erfarenheter av den grundläggande principen för ekvationer när man ändrar lika mycket på varje sida, blir de två sidorna fortfarande lika stora.

 

Jag försökte att ändra spelet efter vad barnen hade efterfrågat och var intresserade över. Det som jag tänkte på och granskade när barnen testade och utvecklade spelet var att jag inte hade tänkt på hur spelet skulle spelas när några barn samarbetade och vägde och ett annat barn stod och väntade på sin tur. De är väl bra att de fick vänta på sin tur men det tyckte jag kändes lite konstigt. De jag kunde gjort bättre var att vara mer tydlig om de skulle samarbeta eller om de skulle arbeta själva med en fråga eller ett uppdrag. Det var lite små saker som jag såg medan de spela som jag blev lite fundersam över hur man kunde ha spelat och gjort istället. När barnen berättade vad de ville utveckla började jag tänka på mer saker som jag kunde göra och hur jag kunde göra för att utveckla det mer. Jag kom på idéer under hela VFU: n vad jag skulle kunna göra mer och det kändes som att jag aldrig blev nöjd utan jag ville hela tiden utveckla de idéer jag hade och göra mer.

 

 

Inför andra gången med att fyra stycken andra barn skulle utveckla spelmattan hade jag inte förberett någon momentplanering utan jag kände mig säker, trygg med barnen och väldigt hemma i miljön. Jag tyckte inte att det behövdes någon förberedelse eller planering utan jag tyckte att första gången var väldigt lyckad, det vara bara spelet som jag korrigerade och ändrade på utifrån barnens åsikter. Till andra gången hade jag tagit med mig ett memory utifrån bokens innehåll som jag bara kom på att jag kunde göra. Efter att barnen var klara med spelet introducerade jag mitt memory för dem. Memory gjorde jag på grund av att jag har sett att det är något som alla behöver träna på, ord och bokstäver. Alla var jätteduktiga och några satt och ljudade orden så det var lagom svårighetsgrad på det spelet.

                                                  

                                                           Memory där barnen ska para ihop ordet med bilden

 

 

 Valet av de fyra barnen inför utvecklingen utav spelmattan var genomtänkt, jag var lite osäker på hur det skulle gå med den sammansättningen på grund av den information jag fått från handledaren. När jag hade haft aktiviteten med barnen andra gången utvärderade jag inte hur det hade gått och det ångrar jag. Jag vet inte varför jag inte skrev ner utvärderingen, jag kände väl att det inte var något att förbättra, brist på tid eller också glömde jag bort det på grund av att jag var engagerad i aktiviteten. Det är något som jag är självkritisk till, det är viktigt att skriva ner de som man har gjort mindre bra för annars vet man inte vad det är man ska förbättra och utveckla. Under utvecklingen utav spelmattan som jag har gjort med åtta stycken barn, fyra stycken killar och fyra stycken tjejer i mindre grupper har jag utvecklat spelmattan till att bli något mer än bara spelmatta, eftersom mina idéer har kommit allt eftersom jag lyssnat till barnens tankar.

Några saker som barnen ville utveckla på spelmattan var att de ville bygga en båt för ett barn älskade att bygga båtar, åror, ro med båt, brygga, ska vara mer att väga och faktafrågor, musen sänkte båten, musen tyckte jag var bra och sedan visade och förklarade en tjej att hon ville ha med träd och hus på mattan och när hon Sa det tänkte jag på att de blir bra bakgrund, mattan blir mer levande och sedan tänkte jag flanomatta att barnen får berätta och göra egna sagor för varandra med hjälp utav olika föremål och figurer utifrån världen som de skapat för i världen finns det som barnen har tyckt till om att de ska finnas med.  Då kan man även plocka med de saker som barnen nämnde som de vill utveckla exempelvis åror, båt, brygga, träd och hus. Barnen tyckte med att det var roligt, de var positiva och de syntes att de tyckte om att göra praktiska övningar i form av uppdrag.  Spelmattan är något som jag är väldigt stolt över för spelmattan inspirerade en kille till att göra ett eget spel där han gjorde en spelplan i form av ringar på ett stort vitt papper som han lade på golvet med tärning till och där barnen fick vara spelpjäser.

Innan jag har haft mitt didaktiska material med barnen har jag berättat för barnen att detta är en spelmatta som jag har gjort i skolan och den får jag ta med ut och prova ute i skolan tillsammans med barnen.  Från början till slut har jag tillsammans med min handledare kommunicerat kursens innehåll vid planering utav temat och vid olika aktiviteter, vi har diskuterat hela tiden. Jag har även diskuterat och berättat om min spelmatta på ett möte där lärare från förskoleklass till årskurs tre får berätta hur det har arbetat med läs och skrivutveckling.

Jag anser att min spelmatta är ett didaktiskt material på grund av att det är något som jag gjort tillsammans med barnen, det är undervisning och lärande på ett lekfullt sätt samt att det är mobilt för en matta kan man ta med sig oavsett i vilken miljö man befinner sig. Min spelmatta är något som aldrig blir färdigt utan det är något man kan vidareutveckla och arbeta med tematiskt. Lena lyckeståhl[1] framhäver i sin föreläsning att undervisning och lärande är leken, temainriktat arbetssätt- skapa meningsfulla sammanhang, på ett medvetet sätt använda leken i barns lärande och fånga upp barns erfarenhetsvärld. Att man synliggör syftet och utgår från de didaktiska frågeställningarna. Lena beskriver också att ett didaktiskt material kan vara spel, memory och flanosagor. Pedagoger och barnen gör det tillsammans, att man kombinerar det didaktiska med teori och praktik.

 

Jag och min handledare introducerade temat genom att först läsa boken med figurerna till
 och sedan läste vi en gång ordentligt.
 

Jag hann inte testa flanofigurerna som är föremål utifrån världen som barnen skapar, de har fått bestämma vad som ska vara med i världen. Jag kände att jag aldrig blev nöjd utan jag hade många tankar och idéer på vad jag skulle vilja göra. Barnens idéer och temat inspirerade mig otroligt mycket inför min framtida yrkesroll som pedagog.

 

Världen börjar utvecklas och vi har använt en plywoodskiva som barnen målat på och vi har lagt ett hönsnät under som vi format till en kulle. Barnen har fått komma med tankar och idéer på vad de vill ha med på världen.



 

Barnen fick skriva deras fundering till vem det var som sänkte båten

 

 

 

 

 

Barnen har genom den estetiska lärprocessen fått skapa stammar utav toarullar och limmat på  silkespapper trädkronor.


 

Barnen har också målat stammarna på björkarna och de har gjort hus utav mjölkkartonger.

 

 

 

 

 Barnen har fått dokumentera genom att efter experimentet skriva och rita vad som hände.

 

 

 

 

 

Barnen har två och två fått börja skriva en saga utifrån något som det blev intresserade utav från boken vem sänkte båten.

 
 

 

 

Barnen har gjort hus och bastu utav mjölkkartonger

 

 

 

Världen är klar!!......

Jag fick frågan om att få komma och titta på slutresultatet  på temat. Jag tackade Jag med ett leende. :)

När jag kom dit togs jag emot med kramar, och barnen hade skrivit färdigt sina berättelser och de var inplastade, riktigt fina. Jag läste dem och jösses var duktiga de är...och världen var klar. Det var riktigt roligt att få vara med från temats uppstart.

 

 

Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket

Solem, Ida Heiberg & Reikerås, Elin Kirsti Lie (2004). Det matematiska barnet. 1. uppl. Stockholm: Natur och kultur

Bjørndal, Cato R. P. (2005). Ett värderande öga på pedagogisk verksamhet. I Fagerström, Bibbi (red.) Det värderande ögat: observation, utvärdering och utveckling i undervisning och handledning. 1. uppl. Stockholm: Liber, ss. 6-25

 

 

 

---

[1] Lena Lyckeståhl, föreläsning och workshop om didaktiska aspekter på olika material, 23/3- 2015 i sal E 410